Veckans utdrag
_________________________________________________________________________________________________________________________
Från Flyga Drake av Khaled Hosseini, s 58
Citatet är från när Amir sitter med Hassan och väntar på att draken ska landa där Hassan har förutspått. Hassan är Amirs tjänare och vän. Hassan är en Hazar som var en lägre stående grupp i Afghanistan under denna tiden. Hassan beskriver innan citatet att draken kommer dyka upp där han säger
” ”Den kommer”, sa han (…)
”Hur vet du det?” frågade jag (…)
”Skulle jag ljuga för dig, Amir aga?” Plötsligt bestämde jag mig för att leka lite med honom. ”Inte vet jag. Skulle du det?”.
”Jag skulle hellre äta jord”, sa han och såg indignerad ut.
”Skulle du? Skulle du verkligen göra det?”
Han såg förbryllad på mig. ”Göra vadå?”
”Äta jord som jag bad dig att göra”. Jag visste att jag var grym, precis som när jag hånade honom för att han inte kunde något svårt ord. Men det var fascinerande - om än på ett sjukt sätt, att driva med Hassan. Det var lite som när vi plågade insekter. Förutom att han var myran nu och jag höll i förstoringsglaset (…)
”Om du bad mig skulle jag göra det”, sa han till slut, och tittade rakt på mig. Jag slog ner blicken. Än i dag tycker jag det är svårt att se människor som Hassan i ögonen, människor som menar vartenda ord de säger.
”Men jag undrar”, fortsatte han, ”om du någonsin skulle be mig om det, Amir aga?”. Och med ens var det han som testade mig. Om jag skulle leka med honom och pröva hans lojalitet, då ville även han leka med mig och pröva hans integritet. Jag önskade att jag inte hade tagit upp ämnet. Jag tvingade fram ett leende.
”Var inte dum, Hassan. Det vet du att jag inte skulle”. Hassan log tillbaka. Skillnaden var bara att hans leende såg ansträngt ut. ”Jag vet”, sa han. Så är det med folk som menar allt de säger. De tror att alla andra också gör det. ”
Detta citatet tycker jag verkligen visar relationen mellan Hassan och Amir i boken. Under Amirs uppväxt såg han ner på Hassan, trots att han var hans vän, bara för att samhället såg ner på honom. Han tampas under hela sin uppväxt med hans synsätt på Hassan. Han gör verkligen elaka saker mot honom, bara för att han anser att han är mindre värd, på grund av hans folktillhörighet. Det finns ett annat citat från boken där Amir tänker ”Han är ju bara en Hazar”. Amir är ett barn som inte riktigt förstår hur han ska behandla d som anses vara mindre värda i samhället. Samtidigt är han avundsjuk över relationen mellan sin pappa och Hassan. Jag älskar citatet allra mest eftersom det verkligen visar vilken god människa Hassan är. ”Den genomgode människan” finns knappt, men jag kan påstå att Hassan är en av de få.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar