torsdag 11 juni 2015

Veckans utdrag: 438 dagar av Johan Persson & Martin Schibbye

Veckans utdrag
________________________________________________________________________________________________________________________
Från 438 dagar av Johan Persson & Martin Schibbye, s 193


Citatet kommer från boken 438 som handlar om Schibbyes och Perssons tid i fångenskap i Etiopien. Det var 2011 som journalisten Martin och fotografen Johan reste in i Etiopien för att undersöka hur jakten på olja medförde att befolkningen påverkades. Men efter 5 dagar blev de skjutna i öknen och gripna. Du får inte bara följa deras personliga berättelse utan får även insikt om storpolitik i både Etiopien och Sverige. Du får en liten insikt över hur diplomatin fungerar. Citatet är ett brev som Martin Schibbye skrev till sin fru/flickvän Linnea. Själva utdraget kommer från tiden då de satt häktade, alltså hade de inte kommit till fängelset än. Efter detta utdraget kommer så mycket godbitar som måste läsas. 

”Det svåra med att leva i ovissheten är att den innehåller lika delar hopp och förtvivlan. Man vågar inte hoppas. Man vill inte tvivla. Istället funderar man över hur många år man skulle klara av. Ett år. Två. Fem. Tio. Tjugo. Svårt att visualisera vad man skulle göra av och med dagarna. Hur skulle det bli med våra planer?(…)
     Utifrån är det lätt att tro att det viktigaste för den som sitter i fängelse är friheten. Att allt annat är underordnat. Petitesser. Men inlåst är friheten avlägsen, den finns där som glöden på kolet, men man vågar inte blåsa. Istället är det mat, russin, en ren tröja, en tvål, en tandborste, det som förgyller dagarna.  Livets nödtorft. Champagne och kärlek är lika avlägset.
     Jag saknar min cellkamrat Belete. Han har förflyttats någonstans. ”Glöm mig inte när jag är död”, var det sista han sa. Jag gav honom ett par strumpor och en kram. Han grät när poliserna tvingade ut honom. I början var jag arg på honom för att han matade råttorna. Nu i min ensamhet börjar jag förstå att de var hans enda sällskap. Jag ångrar att jag skällde på honom för det. Jag drar bort den blå plastdunken som täckte hålet. Råttan som kommer upp är stor och skabbig och jag följer den med blicken. Den får vara här nu. 
    Man får välja sina strider”.

Detta är det närmsta du kan komma insikt över hur Schibbye och Persson hade det, bara genom ett utdrag får du inte hela bilden, men ni kanske förstår lite. Det är en gripande bok som det kommer en recension på i framtiden.

Jag kan samtidigt göra en shoutout till Blank Spot Project, där Martin Schibbye är en av grundarna. Projektet är ett medborgarfinansierad digital plattform för utrikesjournalistiken. Det finns idag ett behov av kvalificerad utrikesjournalistik som har möjlighet att faktiskt rapportera om det som händer i världen. Men denna journalistik har skurits ner och bevakningen minskar. Blank Spot Project vill främja utrikesjournalistiken så att områden rapporteras om som få medier uppmärksammar. Skänk en peng, bli medlem eller bara gilla deras FB-sida för deras arbete är viktig!




Du kan köpa boken på: 
Adlibris: Pocket / E-bok
Bokus: Pocket / Ljudbok
CDON: Pocket / Ljudbok


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar