Veckans utdrag: Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie

Veckans utdrag

___________________________________________________________________________________________________________________________

Från Chimamanda Ngozi Adichies - Americanah, s. 405. 

Kära icke-svarta amerikaner, om en svart amerikan berättar för er om en upplevelse om handlar om att vara svart, så snälla dra inte genast upp exempel på detta ur er egen erfarenhet. Säg inte: ”Det är precis som den gången jag… ”. Ni har lidit. Alla människor i hela världen har lidit. Men ni har inte lidit just i egenskap av svarta amerikaner. Skynda er inte att hitta alternativa förklaringar till det som hänt. Säg inte: ”Jamen, det där handlar inte om ras, det handlar om klass”. Inte: ”Men det där handlar inte om ras, det handlar om genus”… För ser ni svarta amerikaner VILL egentligen inte att det ska handla om ras. Helst av allt skulle de vilja att all den här rasistiska skiten aldrig hade existerat. Så kanske det är på det viset att när de säger någonting om ras, så kanske det är för att det faktiskt är vad det handlar om? (…) Säg inte: ”Jamen, rasismen är över, slaveriet är ju så vansinnigt längesen.” Vi talar om problem som fanns 1960, inte 1860. Om ni ser en gammal svart amerikansk man, så minns han antagligen som igår när han var tvungen att kliva av trottoaren för att en vit person skulle passera.
(…) Så efter denna uppräkning av vad man inte ska göra, vad ska man då göra? Kanske räcker det med att lyssna. Lyssna på vad folk säger. Och kom ihåg, det handlar inte om just dig. Svarta amerikaner säger inte att allt är ditt fel. De talar bara om för dig hur verkligheten ser ut. Om du inte förstår, ställ frågor. Om du känner att det är jobbigt att ställa frågor, säg ändå att du tycker det är jobbigt att ställa frågor och fråga i alla fall… Och så lyssna litet till. Ibland vill folk bara känna att någon lyssnar på dem. Skål för möjligheterna, möjligheterna till vänskap och förening och förståelse.”

Det här citatet är en av de delarna jag gillade mest med boken. Hela boken är helt underbar, men just denna delen gjorde mig verkligen rörd. För precis som Chimamanda skriver så är det viktigaste att lyssna! Alla ursäkterna som nämns i texten är även så klockrent dumma. Som ett försök att sopa förtrycket som svarta upplevde genom historien. Tycker denna texten är helt fenomenal och vill verkligen att alla borde boken!

Du kan köpa boken på: 

Adlibris: Pocket / E-bok

Bokus: Pocket / E-bok
CDON: Pocket / E-bok

Veckans utdrag: 438 dagar av Johan Persson & Martin Schibbye

Veckans utdrag

________________________________________________________________________________________________________________________

Från 438 dagar av Johan Persson & Martin Schibbye, s 193

Citatet kommer från boken 438 som handlar om Schibbyes och Perssons tid i fångenskap i Etiopien. Det var 2011 som journalisten Martin och fotografen Johan reste in i Etiopien för att undersöka hur jakten på olja medförde att befolkningen påverkades. Men efter 5 dagar blev de skjutna i öknen och gripna. Du får inte bara följa deras personliga berättelse utan får även insikt om storpolitik i både Etiopien och Sverige. Du får en liten insikt över hur diplomatin fungerar. Citatet är ett brev som Martin Schibbye skrev till sin fru/flickvän Linnea. Själva utdraget kommer från tiden då de satt häktade, alltså hade de inte kommit till fängelset än. Efter detta utdraget kommer så mycket godbitar som måste läsas. 

”Det svåra med att leva i ovissheten är att den innehåller lika delar hopp och förtvivlan. Man vågar inte hoppas. Man vill inte tvivla. Istället funderar man över hur många år man skulle klara av. Ett år. Två. Fem. Tio. Tjugo. Svårt att visualisera vad man skulle göra av och med dagarna. Hur skulle det bli med våra planer?(…)

     Utifrån är det lätt att tro att det viktigaste för den som sitter i fängelse är friheten. Att allt annat är underordnat. Petitesser. Men inlåst är friheten avlägsen, den finns där som glöden på kolet, men man vågar inte blåsa. Istället är det mat, russin, en ren tröja, en tvål, en tandborste, det som förgyller dagarna.  Livets nödtorft. Champagne och kärlek är lika avlägset.

     Jag saknar min cellkamrat Belete. Han har förflyttats någonstans. ”Glöm mig inte när jag är död”, var det sista han sa. Jag gav honom ett par strumpor och en kram. Han grät när poliserna tvingade ut honom. I början var jag arg på honom för att han matade råttorna. Nu i min ensamhet börjar jag förstå att de var hans enda sällskap. Jag ångrar att jag skällde på honom för det. Jag drar bort den blå plastdunken som täckte hålet. Råttan som kommer upp är stor och skabbig och jag följer den med blicken. Den får vara här nu. 

    Man får välja sina strider”.

Detta är det närmsta du kan komma insikt över hur Schibbye och Persson hade det, bara genom ett utdrag får du inte hela bilden, men ni kanske förstår lite. Det är en gripande bok som det kommer en recension på i framtiden.

Jag kan samtidigt göra en shoutout till Blank Spot Project, där Martin Schibbye är en av grundarna. Projektet är ett medborgarfinansierad digital plattform för utrikesjournalistiken. Det finns idag ett behov av kvalificerad utrikesjournalistik som har möjlighet att faktiskt rapportera om det som händer i världen. Men denna journalistik har skurits ner och bevakningen minskar. Blank Spot Project vill främja utrikesjournalistiken så att områden rapporteras om som få medier uppmärksammar. Skänk en peng, bli medlem eller bara gilla deras FB-sida för deras arbete är viktig!

Du kan köpa boken på: 

Adlibris: Pocket / E-bok

Bokus: Pocket / Ljudbok
CDON: Pocket / Ljudbok

Veckans utdrag: Flyga drake av Khaled Hosseini

Veckans utdrag

_________________________________________________________________________________________________________________________

Från Flyga Drake av Khaled Hosseini, s 58

Citatet är från när Amir sitter med Hassan och väntar på att draken ska landa där Hassan har förutspått. Hassan är Amirs tjänare och vän. Hassan är en Hazar som var en lägre stående grupp i Afghanistan under denna tiden. Hassan beskriver innan citatet att draken kommer dyka upp där han säger

” ”Den kommer”, sa han (…)

”Hur vet du det?” frågade jag (…)

”Skulle jag ljuga för dig, Amir aga?” Plötsligt bestämde jag mig för att leka lite med honom. ”Inte vet jag. Skulle du det?”.

”Jag skulle hellre äta jord”, sa han och såg indignerad ut. 

”Skulle du? Skulle du verkligen göra det?”

Han såg förbryllad på mig. ”Göra vadå?”

”Äta jord som jag bad dig att göra”. Jag visste att jag var grym, precis som när jag hånade honom för att han inte kunde något svårt ord. Men det var fascinerande - om än på ett sjukt sätt, att driva med Hassan. Det var lite som när vi plågade insekter. Förutom att han var myran nu och jag höll i förstoringsglaset (…) 

”Om du bad mig skulle jag göra det”, sa han till slut, och tittade rakt på mig. Jag slog ner blicken. Än i dag tycker jag det är svårt att se människor som Hassan i ögonen, människor som menar vartenda ord de säger. 

”Men jag undrar”, fortsatte han, ”om du någonsin skulle be mig om det, Amir aga?”. Och med ens var det han som testade mig. Om jag skulle leka med honom och pröva hans lojalitet, då ville även han leka med mig och pröva hans integritet. Jag önskade att jag inte hade tagit upp ämnet. Jag tvingade fram ett leende. 

”Var inte dum, Hassan. Det vet du att jag inte skulle”. Hassan log tillbaka. Skillnaden var bara att hans leende såg ansträngt ut. ”Jag vet”, sa han. Så är det med folk som menar allt de säger. De tror att alla andra också gör det. ”

Detta citatet tycker jag verkligen visar relationen mellan Hassan och Amir i boken. Under Amirs uppväxt såg han ner på Hassan, trots att han var hans vän, bara för att samhället såg ner på honom. Han tampas under hela sin uppväxt med hans synsätt på Hassan. Han gör verkligen elaka saker mot honom, bara för att han anser att han är mindre värd, på grund av hans folktillhörighet. Det finns ett annat citat från boken där Amir tänker ”Han är ju bara en Hazar”. Amir är ett barn som inte riktigt förstår hur han ska behandla d som anses vara mindre värda i samhället. Samtidigt är han avundsjuk över relationen mellan sin pappa och Hassan. Jag älskar citatet allra mest eftersom det verkligen visar vilken god människa Hassan är. ”Den genomgode människan” finns knappt, men jag kan påstå att Hassan är en av de få. 

PS: kommer komma en recension över denna boken i framtiden, inte hunnit bara.

Du kan köpa boken/filmen på:

Adlibris: Pocket 

Bokus: Pocket 

CDON: Pocket