måndag 8 juni 2015

Recension av Gone Girl - Gillian Flynn

Gone Girl 
___________________________________________________________________________________________________________________________

Gillian Flynn


Gone Girl är en deckare skriven av Gillian Flynn. Det är en thriller som kom ut 2013.

Nick och Amy Dunne levde sina första år tillsammans lyckligt. Men allt vänds när Nick och Amy förlorar sina jobb. De väljer att lämna New York och bosätta sig i Nicks hemstad Missouri. Det blir dock inte bättre i deras relation när de flyttar, utan de bråkar och grälar konstant. På deras femte bröllopsdag försvinner plötsligt Amy. I parets villa syns det tydligt att en strid har skett. Misstankarna faller snabbt på Nick, som själv säger att han är oskyldig. Han försöker få både media och polisen på andra spår och hans beteende är anmärkningsvärt. Amys dagbok ger en syn på Nick som är allt annan än sympatisk. Är han mördaren? Om han inte är det, var är Amy?

Boken har fått väldigt positiv kritik. Stora aktörer som The Guardian, DI Weekend och Aftonbladet har gett mycket positiv kritik. Både Amazon och Barnes & Noble har utsett boken till årets bästa bok. Det blev snabbt en storsäljare och har översatts till 30 språk. Jag tänker faktiskt inte hålla med i denna positiva kritiken. Boken var stundtals spännande, som förespråkarna anser, men den är oftare långtråkig. Jag anser att den var alldeles för långrandig och stora delar av boken kunde faktiskt strykas. Jag tänker inte avslöja några detaljer om boken, för att inte förstöra den. Men stora delar av Amys dagboksanteckningar var för långrandiga och tråkiga. Dagboken diskuterade i första halvan av boken exakt samma sak hela tiden. Dessa delar var endast konstanta synonymer till första halvans budskap, som medförde att det var svårt att fullfölja boken. Jag fullföljde dock denna långtråkiga första halva, vilket i en aspekt var tur. Detta eftersom den sista halvan var mycket bättre än den första. Med ”bättre” menar jag självfallet inte att den var bra, den var bara outhärdlig. 

Filmatiseringen av  Gone Girl
Jag lyckades klura ut ”vem det var” och varför, redan vid de första 100 sidorna, vilket gjorde resterande bok väldigt långtråkig och seg. Jag har svårt att förstå hur någon inte kan förstå vem/varför i boken. Den är för självklar och gör det inte svårt för läsaren att klura ut boken. En riktigt bra thriller/deckare är en som ger en små ledtrådar genom bokens gång, det går att klura ut vem/varför om en lägger ihop de till synes obetydliga ledtrådarna. En bra deckare/thriller är en som gör det svårt för en. När en sedan får reda på vem/varför ska man få den där aha-känslan, det blir så självklart när du väl får reda på det. Dessa aspekter som gör en thriller/deckare så bra har tyvärr inte denna boken, vilket medför att jag inte kan hylla den. Den ger en inte små morötter för att klura ut boken, utan ger en hela morotspåsen. Ledtrådarna är inte diskreta utan är nästan övertydliga i min mening. Övertydligheten gjorde att jag redan i de första 100 sidorna visste vem det var. Det skulle förvåna mig stort om inte även andra kom på det lika snabbt. Därför var inte boken spännande eller intressant, bara något man ville skulle ta slut. 

En detalj som jag tyckte om med boken var att huvudkaraktären Nick var annorlunda projicerad. I väldigt många böcker är huvudpersonen någon man tycker om och känner sympati för. Därför var det väldigt uppfriskande när det inte var såhär i Gone Girl. För du känner inte sympati för Nick. Jag tyckte inte om denna huvudperson alls utan tyckte han var känslokall, manipulativ och allmänt obehaglig. Men det var detta som gjorde att boken fick lite djup. Det var skönt att kunna läsa en bok som skrämde en lite, iallafall när det gällde Nick. Det var dock bara denna detalj som gjorde boken något intressant. 

Jag går helt emot nästan alla andra recensioner av boken, men så blir det ibland. Jag kan inte för mitt liv förstå varför denna bok har fått så positiv kritik. Tyckte den var långrandig. Boken hade alldeles för mycket utfyllnad och var för intetsägande. Det var intressant att få reda på hur Amy tänkte, men annars var det en mycket höjdpunkter i boken. Kändes som man slösade bort sitt liv när man läste de dryga och långrandiga 550 sidorna. 

Jag kan även nämna att det finns en filmatisering av boken. 


Betyg 2 av 5

Om Gillian Flynn: 
Flynn föddes 1971 i Kansas City, USA. Hon har publicerat tre noveller: Sharp Objects, Dark Places och Gone Girl. Flynn var oerhört blyg och flydde till böckerna och skrivandet. Hon har en examen i Engelska och journalism, från Universitetet i Kansas. Efter det tog hon även en master.
Hon har jobbat som reporter på U.S. News & World Report och på Entertainment Weekly. 

Flynn har blivit anklagad för att vara en ”kvinnohatare” då hennes kvinnliga karaktärer oftast inte beskrivs positivt. Dock beskriver Flynn sig själv som feminist och har sagt: "The one thing that really frustrates me is this idea that women are innately good, innately nurturing." Hon menar att det finns en bild av kvinnor i samhället att de alltid är goda. Det finns svårigheter i samhället att se kvinnan som ond och självisk. 


Du kan köpa boken på: 
Adlibris: Pocket 
Bokus: Pocket 
CDON: Pocket / Inbunden

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar