Americanah
_________________________________________________________________________________________________________________________
Chimamanda Ngozi Adichie
Americanah är skriven 2013 av Chimamanda Ngozi Adichie. Ifemelu och Obinze blev kära redan när de var tonåringar i Nigeria. De skilj åt när Ifemelu får chans att studera i Amerika. I detta nya land inser Ifemelu för första gången vad det innebär att vara svart. Obinze hade planerat att följa efter Ifemelu till Amerika men när 9/11 sker stängs dörrarna i ansiktet på honom. Han åker istället till London och lever ett farligt liv, som papperslös. Men sedan vänder det för Obinze när han återvänder till Nigeria. Han blir en rik man i det nya demokratiska Nigeria. Både Ifemelu och Obinze slutar aldrig att tänka på varandra, och bådas liv ställs på kant när Ifemelu väljer att återvända till Nigeria.
Denna roman är väldigt lättläst och smidig. Det viktigaste är att den är lärorik om rasism och rasfrågor i USA (och övriga världen). För trots att Chimamanda skriver om framförallt USA:s situation, kan ändå det som står tillämpas även här i Sverige. För rasism är inget som är komprimerat till USA, det finns även tydligt i Sverige. Du känner ingen mycket av rasismen och det nedsättande som står i boken, men endel är även nytt. Det finns exempelvis situationer som är extremt tydligt rasistiska - när Ifemelus kusin nekas solkräm eftersom ”svarta behöver inte skydda sig mot solen, eftersom de redan är svarta”. Samtidigt tar Chimamanda upp rasism som inte är lika tydlig, kommentarer och dylikt. Hon tar även upp ett felaktigt synsätt som många Amerikaner/Européer har, att Afrika (inte länder eller områden, utan hela kontinenten) är ett utvecklingsland som de rika behöver hjälpa. Detta grundar sig i den felaktiga bilden av att Afrika är ett utvecklingsland, som inte har något. Det finns områden i Afrika som är utsatta, men även områden som är lika utvecklade som städer i Amerika och Europa. I både Amerika och Europa finns det fattiga områden också.
Americanah är en bok om just begreppet ras. Karaktären Ifemelu beskriver att hon första gången blev svart när hon kom till Amerika. I Nigeria fanns begreppet ras men det blev extremt tydligt för karaktären när hon flyttade till Amerika. Det är en fråga som är extremt närvarande men samtidigt något som allmänheten undviker att tala om. Ett exempel är en karaktär konstant kallade alla svarta människor för ”vackra”. Detta eftersom hon inte ville säga ordet ”svart”. Hon använde ordet vacker som ersättning och inte en beskrivning. När Ifemelu var i Nigeria var det en helt annan situation. Man talade öppet om att vara svart och inget man undvek att tala om, på samma sätt.
När jag läste Americanah blev man stundtals road och stundtals skrämd. Chimamanda skriver hela sin roman med humor och driver med de rasistiska och stereotypiska bilderna som finns av svarta. Man blir skrämd eftersom man inser hur världen faktiskt ser ut. En förstår hur privilegierade vita är, hur utsatta svarta är och hur snedvridet samhället är. Detta syns tydligt i boken när Ifemelu skriver ett blogginlägg om de svartas utsatthet och vitas privilegium: ”Den svarta killen på gatan i New York vill inte tänka på ras, tills han försöker hejda en taxi, och han vill inte tänka på ras när han kör under fartgränsen i sin Mercedes, tills han blir stoppad av polisen”. För hur kan någon egentligen få förtur i alla aspekter, bara på grund av sin hudfärg, att vara vit. Du kan inte ens hjälpa din hudfärg eftersom det är något som du föds med. Du kan i göra samma sak som med dina kläder, byta hudfärg när du vill. Det är så absurt att ens rasism finns. Att tankesättet om att någon är mindre värd för att hen har en specifik hudfärg. Detta är något som du verkligen förstår när du läser boken. Du ser det snedvridna samhället och får en insikt om hur en utsatt grupp faktiskt har det i samhället.
Det är inte bara rasism som tas upp i romanen, även sexism. I boken tas det upp olika föreställningar det finns om kvinnor och män. Ett exempel är när en kvinnlig karaktär anser att sex endast är till för att tillfredsställa mannen. Hon ser det som sin ”plikt” som fru att se till att mannen är tillfredsställd. Skulle han varar otrogen är det endast p.g.a att hon inte tillfredställt honom tillräckligt. Samtidigt har Ifemelu sex endast för sin egna njutning och är väldigt sexuell. Detta kan vara den äldsta formen av stereotypiskt och sexistiskt tänkande - att kvinnan inte har sex för njutning. Samtidigt ger det en hemsk bild av mannen, som något ”djur” som bara styrs av sina lustar. Båda bilderna av könen är väldigt horribel och inkorrekt. I boken tas det upp väldigt mycket sexism som gör mig skrämd och trött. Skrämd för att jag blir rädd för att samhället faktiskt ser ut såhär, vilket jag vet att det gör. Jag blir trött eftersom jag är trött på ignoransen och sexismen existerar.
Boktips till: Alla! Speciellt som en present till den rasistiska kompisen, släktingen eller främlingen (som helt ärligt talat måste lära sig lite om verkligheten).
Chimamandas tidigare roman ”En Halv Gul Sol” var en stor succé. Det finns endel som kritiserar denna nya roman för att inte vara lika fängslande. Dock anser jag att personerna och den intressanta frågeställningen gör att en blir fängslad. Du lär dig saker samtidigt som du rycks med i kärleken mellan Obinze och Ifemelu.
Betyg 4 av 5
Om Chimamanda Ngozi Adichie:
Förutom att tipsa om hennes tidigare roman ”En Halv Gul Sol” (som är väldigt läsvärd och bra). Vill jag även tipsa om att se hennes väldigt kända tal från Ted Talks, om ni inte redan har gjort. I klippet talar hon om sexism och hur kvinnor är utsatta i samhället. Det får en verkligen att se en bredare bild.
Chimamanda föddes 1977 i Enugu i Nigeria. Hon växte upp som ett av sex barn i en Igbo familj. 2001, efter endel studier i Nigeria, tog hon sin kandidatexamen i Eastern Connecticut State University. Hon har två Masters i ”creative writing” och ”African studies”.
Du kan köpa boken på:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar